Tjugotalet med ökad tolerans?

Det är svårt att kombinera tolerans och bitterhet. Om man har en förlåtande attityd är det mycket enklare att vara tolerant och undvika bitterhet.

Ni ska få två exempel i form av två människor, vars inställning gjort stort intryck på mig för de sätt de har valt försoningens väg efter att ha varit utsatta för oförrätter.

Den första är Nelson ”Madiba” Mandela och den storhet han visade när han frigavs från sitt långa fängelsestraff. Han hyllade då sina fångvaktare för att de hade varit vänliga mot honom och han visade storhet genom att förespråka försoning. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att träffa denna fantastiska personlighet.

Den andra är en person som jag hade nöjet att lyssna till en kväll under en semesterresa i USA och dessutom växla några ord med efter föreläsningen. Hans namn är Leon Malmed och han föddes år 1937. Hans judiska familj bodde i en stad tiotalet mil från Paris. Han var bara fyra år när hans föräldrar fördes bort och aldrig mer återsågs. Familjens grannar, det franska paret Henri och Suzanne Ribouleau, tog hand om Leon och hans nioåriga syster.

We survived … at last I speak

I boken ”We survived … At Last I speak” ger Leon en utförlig beskrivning av sitt liv. Känslor i form av ovisshet, rädsla och ilska följer Leon under hans uppväxt. Men, paret Ribouleaus vänlighet och reservationslösa kärlek till barnen ger ändå en trygghet i livet. Mitt i beskrivningen av de eländiga och ovissa förhållanden som rådde under andra världskriget är boken också en varm hyllning till det hjältemodiga franska paret, som utan egen vinning, utsatte sin familj för stor fara genom att skänka de judiska barnen skydd. Sent i sina liv förärades paret Ribouleau hedersomnämnandet ”Righteous among the Nations” av staten Israel för sina hjältemodiga insatser.

Leon Malmed

Leons klokhet och storhet sammanfattas i en enda mening i boken: ”I have avoided the bitterness, that could have destroyed me”.

Bitterhet och intolerans begränsar oss människor. Alla är värda (minst) en chans. Lev i nuet och framtiden.

Om larserik1957

Ibland kanske det kan vara kul att veta något om människan bakom tangentbordet? Jag är världens vanligaste ovanliga människa - eller var det tvärtom? I vilket fall som helst är jag en ordinär byråkrat på väg in i sina bästa år. Jag älskar idrott och kultur - föredrar musik, fotokonst och böcker. Ibland kan det vara skönt att motionera. Långa promenader liksom att spela golf är saker som jag fördriver tid med. Djur är också trevligt, speciellt hundar och hästar. Resor, mat och dryck är väl sånt som hör livet till?
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s